Många som åkt taxi i en ny stad har varit med om samma sak: taxin som tar en från tågstationen eller flygplatsen visar sig vara mycket dyrare än vad man är van vid hemma, och taxametern framme vid chauffören tickar på som ett hamsterhjul. När man kommer fram inser man att man tvingas betala en summa långt utöver det rimliga, och man känner sig lurad. Men hur skulle man kunna vetat det i förväg?

Först ska det poängteras att det inte är olagligt att köra dyr taxi. I Sverige råder det fri prissättning inom branschen, och bolagen kan ta ut vilka kilometer- eller timpriser de vill. Är kunden orolig att resan ska bli för dyr, är det hans eller hennes ansvar att kolla upp priserna i förhand.

För att underlätta detta och möjliggöra jämförelser mellan bolagen måste alla taxibilar sedan år 2000 ange tydliga prisuppgifter, som ska synas både inifrån och utifrån taxin, enligt nationella bestämmelser.

Prisuppgifterna, vanligen på gula dekaler, finner man oftast på bakre sätets sidorutor och anger jämförpriser för olika taxor, kilometerpris, timpris och grundavgift. På dekalen måste taxobolaget också ange sitt dyraste jämförpris i större stil, längst till höger på dekalen. Typpriset som anges är beräknat utifrån Transportstyrelsens regler, och är baserat på en resa på 10 km som tar 15 minuter. Dessa typpriser är alla taxibolag skyldiga att ange, och utgör också delvis grunden för prisjämförelserna mellan de olika bolagen på Taxipriser.se.

Men hur ska man då göra för att undvika att bli lurad när man åker taxi?

I första hand, var noggrann när du väljer taxibolag. Det finns pengar att tjäna om du väljer rätt, och ännu större pengar att förlora om du sätter dig i fel taxi. När tidningarna rapporterar om någon taxikund som fått betala mångdubbelt upp rör det sig nästan alltid om nyanlända turister, just för att de inte känt till den lokala taximarknaden, och blivit uppskörtade av någon mindre samvetsgrann åkare.

I säkert 9 utav 10 fall drabbar det här fenomenet resenärer i större städer som valt att åka med ett mindre bolag, utan taxicentral och större organisation i ryggen, s.k friåkare. Dessa har större möjligheter att ta ut väsentligt högre priser av sina kunder, då de inte har ett varumärke att vara rädda om, inte är utsatta för samma kontroll, och för att de i en storstad knappast kommer att träffa kunden igen.

I andra hand, granska bilens prisdekal. Klickar du runt här på Taxipriser.se kommer du lägga märka till att knappt något av taxibolagen på sajten tar mer än 300 kronor för en typresa under dagtid, och sällan mer än 350 för samma resa under kvällar eller helger.

Börjar du granska taxipriserna i någon av Sverige större städer, hittar du dock snart taxibolag som tar uppemot 450-500 kronor för samma sträcka, tydligt angivet på sidorutan. Många av dessa bolag har också namn som är förvillande lika de etablerade bolagen, t.ex Taxi Stockholms Län, Taxi i Göteborg och Kurir Taxi. Det säger sig själv att man bör undvika dessa bolag. Oavsett vad taxichaufförerna säger behöver du heller inte välja den taxi som står först i kön utanför flygplatsen eller centralstationen. Du är kund, och du åker med det bolag du vill.

I tredje hand, förhandla om priset. Om du har bråttom och inte lyckas få tag på en bil med skälig taxa kan du, innan du sätter dig i den dyrare taxin, istället försöka att förhandla fram ett rimligare fast pris på resan. Många av de mindre bolagen är så angelägna om att få körningar, att de sannolikt är beredda att ta dig som kund, trots att de inte kan ta ut de priser som taxametern annars hade angett. De mindre bolagen och friåkarna är alltså inte nödvändigtvis dyrare, om du känner till på ett ungefär vad resan bör kosta.

Sammanfattningsvis, de tre viktigaste sakerna att tänka på för att undvika bedragare när du åker taxi:


1. Åk med ett taxibolag du litar på.

2. Kolla upp typpriserna på taxibilens sidor: Är de över 300 kr för den lägre dagtaxan, överväg att ta en annan taxi.

3. Skaffa dig i förväg en uppfattning om vad resan borde kosta. Förhandla.